Kloka ord!
Känslan av att känna sig instängd i sin egen kropp.
Det ska vara så vackert på ytan.
Men hos oss människor kan det gömmas så mycket sorg, öppna sår som aldrig får vila eller läka..
Visst har vi alla en fasad? Eller är det bara jag ibland?
Vi stramar åt livskorsetten och försöker blända omvärlden med ett leende, vi knyter och knyter tills vi knappt kan andas.
När strålkastarna slocknat slutar clownen att skratta…
Hoppas du får en underbar fredag. Det ska jag iallafall försöka med.
Kram <3
JAg kan känna igen mig mkt i det du skrev.
Vi får försöka tänka på vad som gör en lycklig.
Tänka positivt. Fokusera på vad man har istället för vad man inte har!
Ytan behöver inte alltid vara välputsad, det kan var lite oslipad och man behöver inte alltid vara en solstråle. Styrkepuss och kram!!!!!!